fastar även mammam på bild, puss på er!

 

Måndag ♥

 

Tänkte skriva lite om amningen, skrev ju två långa inlägg om just amning och hur jag kände kring det innan Lykke föddes, Del1 & Del2.

Jag bestämde mig iaf för ett ge det en chans. Jag pratade mycket med min BM om hur jag kände och hur jag ville att det skulle gå till. Vi skrev tydligt i mitt förlossningsbrev och i journalen hur jag kände kring detta.

Det kändes bra men jag förberdde mig också på att det eventuellt inte skulle kännas bra, så ersättning och en flaska fanns också med i BB-väskan.

 

Dagen D kom och som några av er kanske läst så gick allt i turbofart. Något brev hann jag aldrig visa och om den BM som förlöste mig hann läsa min journal tvivlar jag på :)

 

Men BM var jättebra, hon frågade om hon fick lägga Lykke vid bröstet då hon kom och det var en självklarhet. Sedan frågade hon om jag ville amma och där kunde jag berätta hur allt var med Lo och hur jag kände. Hon var så otroligt förstående och tyckte att jag hade en bra och rätt inställning. Men jag ville som sagt ge det ett försök och Bm hjälpte mig att lägga Lykke rätt vid bröstet.

 

På en gång sög Lykke till och sög jättebra, vilken skillnad! Lo sög verkligen skitdåligt om jag jämför. I säkert 2½ timme låg våran lilla miniskorpa vid bröstet och sög. Jag testa också att själv byta sida och även där gick det kanonbra. Vilken start, känns himla skönt och bra, och lite mysigt tillochmed!

 

Vi åkte ju hem samma dag hon kom och att vi var förberedda med ersättning är jag glad för, fick ju direkt stora blåsor och Lykke var hungrig ganska snabbt, så första dagarna innan det rann till så fick hon lite ersättning till och från. Men ammades också.

 

Nu har det snart gått två veckor, Lykke har ammats ungefär 95% och fått lite ersättning ibland på kvällarna då mjölken inte räckt till. Nu tyvärr så har jag märkt att det inte riktigt räcker till, idag har jag fått gett varannan måltid ersättning och varannan bröstmjölk. Vet inte varför det blivit så då jag ammat nästan hela tiden. Men jag kommer fortsätta amma så länga jag kan och pumpa/amma lite extra för att hålla det igång. Sedan får vi se helt enkelt. Kan iaf säga att jag är glad att jag gav det en chans och att jag är stolt som gjort mitt bästa.

 

Känns som att det bara är att inse att produktionen inte är den bästa hos mig. Sedan så har det känts så annorlunda att inte bli stressad över det, på kvällen har vi bara gett lite extra ersättning för att göra Lykke nöjd och mätt ♥

 

 

Tankarna kring amning inför Lillasyster's ankomst är många och jobbiga. Jag skriver om detta för att få hjälp, förstålese och kanske en annan syn på det hela. Kommentarer som är kränkande, elaka eller negativa kommer er att godkännas. Detta är mina tankar och mina känslor, och det är min blogg.

 

Några av er vet säkert att amningen med Lo aldrig riktigt fungerade. Jag har sedan dess funderat mycket på vad som gick fel, vad jag gjorde fel och vad jag skulle ha gjort annorlunda. När Lo låg i magen var jag jättepositiv till amning, jag längtade efter närheten som alla pratade om. Jag såg bara bra saker med amning och det var jätteviktigt för mig.

 

Lo föddes den 11 juni 2011, en lång och frisk tjej var hon. Hon sökte direkt efter bröstet och de första timmarna småsnuttade hon lite. Allt kändes bra och allt hade gått bra. När det väl var dags för första riktigta amningen så fick vi hjälp så att Lo skulle ta bröstet och vårtgården rätt och så att jag skulle lära mig hur hon skulle ligga på mig. Det var här allt började. Lo föddes under en stressig tid, då det var otroligt få Barnmorskor och även om de alla vara underbara så var de alla också otroligt stressade. Jag förstår det, det föddes massor av barn och de var kort om personal. När vi då skulle lära oss hur amningen skulle gå till så fick vi höra olika saker hela tiden, det kom hela tiden in nya Bm/sjuksköterskor och de sa alla olika saker.

 

Ja ni förstår antar jag. Jag var nybliven mamma för första gången, tagen av det nya lilla livet i min famn, jag var nervös och oerfaren och otroligt osäker. Jag fattande ingenting och blev såklart jättestressad av hela situationen.

 

Men det gick ändå rätt så bra, Lo fick i sig råmjölken och var sedan nöjd. Pga mitt för höga blodtryck så var vi tvungna att stanna på BB 3 dygn, och tredje natten blev vi flyttade till Patienthotellet då det var fullt på BB. Jag fvar ca 10 meter ifrån BB med bara en glasdörr imellan och de var tydliga med att det bara var att ringa om vi ville ha hjälp med något, tex amningen. Runt midnatt ringde jag BB, Lo var jättehungrig och jätteledsen och mina bröstvårtor blödde. Hon fick bara i sig blod och jag grät för att det gjorde så ont.

 

BB sa då att det bara var att försöka lite till. Ångesten var den värsta, att ännu en gång föra Lo mot bröstet, veta att hon kommer gråta ännu mer och att brösten kommer blöda och gå sönder. Det gjorde så fruktansvärt jävla ont, Henke gjorde allt han kunde men tyvärr så var det bara att vänta.

 

Vi fick iaf komma hem, mjölken rann till och här kom nästa problem. Lo sög ju såklart fel från första början och när mjölken kom så fick hon inget grepp om vårdgården alls. Jag köpte då hem amningsnappar och en bröstpump och det blev lite lättare. 1 en månads tid fungerade detta, jag blödde fortfarande nästan varje dag från vårdgården men det blev bättre med tiden och Lo åt ju nu inte direkt från bröstet utan från amningsnappen. Ganska precis på Lo's 1 månaders dag hade vi kontroll hos BVC. Lo stod stilla i vikten och BVC blev orolig och ville att jag skulle amma oftare.

 

Jag gjorde som jag blev beordrad men fick snabbt inse att hon fick i sig för lite, Lo ammade alltid ca 40 min och somnade ofta under tiden. Inget som jag tänkte på just då men som jag nu förstår varför. Jag hade nästan ingen mjölk,älskade lilla Lo fick kämpa ihjäl sig för lite mjölk och orkade tillslut inte. Så jag testade en dag att pumpa ur och fick det då svart på vitt, 120ml fick jag ur båda brösten tillsammans och då hade jag inte ammat på flera timmar. Det är ju normalt ett mål.

 

Jag gjorde allt för att få igång det igen, ammade massor, pumpade, tog all hjälp jag kunde få men det gick helt enkelt inte. Ersättningen fick tillslut mätta min dotters mage.

 

 

Okej, inte riktigt så illa är det men jag känner mig så otroligt avundsjuk på Henke och på så många runt omkring mig. Jag vill så himla gärna utbilda mig, våren 2012 sökte jag en distans utbildning men tyvärr lades den ner och nu finns det verkligen inte någon utbildning i våran närhet som lockar.

Jag vill gå till ett arbete som jag älskar. Jag vill så himla mycket då det gäller mig själv, utvecklingsmässigt och kring jobb/utbildning men Sundsvall har inte det.

 

Känslan i kroppen av avund och missnöje tar kål på mig.

 

Men oavsett hur mycket jag älskar det som vi har här tillsammans så saknar jag det där egna lilla för mig själv, att älska det jag gör då jag går till jobbet.

 

Jag har också länge länge känt mig trött och less på Sundsvall, jag vill se något nytt och ge en annan stad en chans att bli ett hem. I somras då vi besökte Helsingborg & Malmö så kände jag mig som hemma, det har tidigare inte hänt och jag saknar båda städerna så oroligt mycket.

 

Vad ska jag göra, Henkes jobb finns här - Han älskar det. Våra Familjer finns här. Våra vänner och tryggheten finns här men min utveckling som person finns inte här. Känslan är enorm och jättesvår, för vi kan inte bara flytta. Så mycket måste fixas innan så som jobb, dagis, boende mm-

Det är svårt, och speciellt eftersom Henke trivs så bra här. Jag känner mig så ensam ibland i min kropp och i mina känslor.

 

Tur att jag har dem, Lo, Lillasyster i magen och Henrik ♥ Det gör allt mycket lättare, men tomheten och viljan till något nytt växer sig endå starkare varje dag.

 

Så jag fortsätter nog att trampa ett tag till, hur länge jag orkar det vet jag inte.

 

♥

 

 

 

 

 

Huvudvärken är värre idag. Faaaaan. Fick iaf en imorgonbitti och jag hoppas av hela mitt hjärta att de hittar vad som är fel. Nej denna gång är det faktiskt inte stress som ligger bakom. Jag har blivit så mycket bättre på att slappna av och ta det lungt.

 

Huvudet spänner så in i helvete just nu att det bara är att lägga mig i sängen. Hoppas min älskade ängel också är sugen på det en stund! Tur att hon finns, hennes fina leende smittar av sig och för några sekunder kan jag också vara glad och vara mig själv ♥

 

Tack alla fina människor som ringer, smsar och skriver till mig här och var! Ni ger så mycket styrka och det betyder verkligen så mycket! Ni har alla hjärtan av guld ♥

 

 

Ringer VC upp mig, jag hoppas verkligen dem tar mig på allvar.

Haft ständig fruktansvärd huvudvärk i 10 dagars tid nu, alvedon hjälper inte .. ipren hjälper inte.. kombinationen hjälper inte - ja det som ska hjälpa för mig hjälper inte och jag håller att bli galen. Det gör fruktansvärt ont och det spänner och trycker massor. Så jag hoppas verkligen jag får en tid snabbt och att de gör alla tester som de kan!

 

Illa mår jag också. Någon som varit med om liknande? Yrsel hade jag för någon månad sen men den blev bättre efter att jag slutat stressa så mkt och har börjat vila mer...

 

 

 

Behöver inte säga mer än så.

 

-

 

Idag är det bättre, igår var inte bra alls. Idag ska vi mysa med Jennie & Wiggo ♥

Tack alla fina som bryr er! Ni betyder allt och ännu mer. Jag ♥ Er