Amning
16:23:22 Bara Linnéa » Kommentarer(6) «
Åh va starkt av dig att försöka och att det har funkat bra ♡ Lykke är verkligen så fin! Tänkt att ni har skapat två fina tjejer ♡
Åh tack så mycket för att du delar med dig! Fick ju aldrig riktigt igång amningen med Eila och det "förstörde" första tiden. Förossningssmärtorna var ju ingenting I jämförelse med amningen! Denna gången tanker jag précis som du ge det en ärlig chans men har säkrat upp med ersättning för jag tanker inte gå igenom samma sak igen! Men det känns skönt att höra att det fungerar bättre för dig andra gången, det iger lite hopp för att det ska gå bättre även för mig :). Kram
Åh vad jag känner igen mig.
När M föddes var jag helt inställd på att amma - för det var ju det man skulle - alla pratade ju om det som om det vore en enkel och självklar sak.
Men M sög aldrig tag ordentligt. När hon vae 1 dygn hade hon gått ner 500 gr (vägde bara 2,8 när hon föddes) och då fick vi lov att ge henne ersättning för att hon skulle gå upp i vikt. Jag fortsatte försöka amma henne, men det gick bara inte. Hon fick inte tag och blev bara hysteriskt arg och skrek, vilket resulterade i att jag blev stressad och hela amningsitiationen blev ett stressmoment. Efter 2 veckor (varvat med ersättning och försök att amma) bestämde jag mig för att skita i amningen, och oj vilken nöjd bebis (och mamma) vi fick då.
När jag vad gravid med E var jag väldigt tveksam till amningen, och pratade med min BM om det. Hon var jättebra och förstående ang det. Vi kom iaf fram till att göra ett försök, men jag sa att jag tänker inte kämpa ihjäl mig, funkar det inte så får det vara. Men på en gång när E kom upp på bröstet letade han sig fram och sög tag, och där satt han sedan fast i 2 timmar. Amningen funkade på en gång och han gick knappt ens ner i vikt, bara 60 gram. Han är nu 1,5 månad och det funkar fortfarande jättebra och jag tycker till och med att det är mysigt (trodde aldrig att jag skulle säga det :P)
Huvudsaken att man själv mår bra och är nöjd! :) Med Felicia var de nästan tvärtom, hon sög FÖR bra och jag hade FÖR mycket mjölk (fick pumpa ur och kasta i början), och nu, efter 22 månader, har vi ÄNTLIGEEENNNN slutat! Ingen kunde vara gladare än jag ;) Därför känner jag mig jätte osäker inför framtida syskon och amning. Känner mig ganska klar med att amma - för all framtid ;) Men mycket kan ju hinna ändras innan det är dags igen :)
Men va skönt för er att det funkar bra med ammningen! Du gör det jättebra :)
Så starkt av dig Linnea. Förstår verkligen dina känslor kring detta och håller med dig om att det är lättare att hålla stresskänslorna på lite avstånd när man får andra barnet. Det hjälper himla mycket.
Kram och fortsatt lycka till <3
