Amning Del 1 - Långläsning
11:34:54 Bara Linnéa » Kommentarer(9) «
ÅH vad jag känner igen mig i detta som du skriver. Jag ville också sååå gärna amma och det gick hur bra som helst. Inte ens ett sår fick jag. Men känslan av att veta och känna att Alma aldrig blev nöjd. Ångesten i början när det gjorde så jävla ont att jag satt och sparkade med benet på bordet för att smärtan skuille kännas i benet istället.
i nästan 4 månader kämpade vi och till slut kände jag att det inte var värt stressen, ångesten och pressen. Ersättningen blev verkligen vår räddning!
Nästa barn kommer jag försöka amma igen, men med er mer avslappnad inställning. Funkar det inte så är det inte hela världen!
Kram till dig fina mamman!
Jag tycker inte att du ska tänka på det så mycket, om du kan. Ingenting säger att det kommer bli lika med lillasyster. Och om det blir problem och du vill ha hjälp så finns det, tex amningshjälpen.
Jag ville inte amma Klara helst, Max 3 månader. Det bökade en hel del från början, vilket det gör för dom flesta, men jag tjurade på, blod, svett & tårar. Jag ammade henne till 8mån och jag är så nöjd över det. Stella ammade jag 3mån och är lika nöjd över det.
Jag vet inte om jag hjälper eller stjälper men jag hoppas det löser sig för dig, oavsett alternativ :)
Först och främst tycker jag att det är väldigt starkt av dig att skriva så öppet om det här. Att inte amma, att istället ge ersättning, är något som kritiseras hårt ofta - och andra verkar känna att det är berättigat att ifrågasätta ens val. Det är aldrig berättigat. Man gör som man själv vill.
Jag hade sedan innan vår dotter föddes bestämt att jag inte skulle amma. Vi har i släkten att man inte kan helt enkelt, det finns ingen mjölk. Jag ville inte utsätta mig för den psykiska stressen att försöka ändå, utan ägnade graviditeten till att acceptera och känna mig bekväm med att inte amma. När dottern föddes sa jag direkt att jag inte tänkt amma och fick då till svar "du kanske ska tänka igenom det några timmar och prata igenom det med din man". Med tre olika ur personalen pratade jag och fick samma besked. Den tredje gav sig inte och nyförlöst och borta som jag var blev det som så att jag ändå skulle försöka. Det kom ingen mjölk, bara blod. Dottern var hysterisk, hon fick ingen mat och tillslut gav vi henne en flaska ersättning. Nöjd och glad bebis. Jag försökte i flera veckor utan några som helst resultat - för det fanns ingen mjölk. Att tillslut ge upp försöken är det bästa jag någonsin gjort - för så dåligt som jag mådde av att inte kunna producera någon mjölk var det omöjligt att njuta av dottern. Det har varit riktigt tufft att acceptera på nytt, särskilt eftersom man hela tiden blir ifrågasatt.
Men nu vet jag. Dottern är hur frisk som helst och väldigt sällan sjuk. Hon var glad, hon var mätt. Framför allt var maken min överlycklig eftersom hon blev så involverad i hela processen. Han säger att det är det bästa som kunde ha skett för de två har fått samma särskilda band som hon och jag. Så inför nästa barn kommer jag att stå på mig benhårt och påminna mig själv om att jag inte är en sämre mamma, en sämre människa, för att jag inte ammar. Så - oavsett vad du väljer så önskar jag dig all lycka till! Du verkar vara en helt fenomenal mamma och det är inget som sitter i brösten, kom ihåg det.
försök att inte se på amning som negativt :) då kan de snarare bli så att det har låst sig för dig psykiskt vilket gör att amningen fungerar sämre.. Tex vill bara förklara en sak här som jag tänkte på. Jag har inte haft nått problem med att amma, hade väldigt gott om mjölk, så det räckte och blev över, men dom få gånger jag testade pumpa ur fick jag ut typ 50 ml, så det säger abslolut inte att du inte hade nån mjöl.... Det blir inte alls samma utdrivningsreflex av en pump helt enkelt, är ju långt ifrån samma myskänsla som med barnet vid bröstet :P vet väldigt få som lyckats pumpa ut större mängder, det är nog en teknik och man måste ha bra pump. tor mig det var inte att du hade för lite mjölk..att hon somnar när hon ammar är inte heller konsitgt, det gör alla barn, efter 15-20 min är bröstet tömt, sen är det bara myssnuttande, och då somnar dom av det, det gjorde min dotter varje gång efter amning. Amma oftare är det bästa man kan göra om man tror att man har för lite mjölk :) det är så många som tror att dom har för lite mjölk, att dom inte KAN amma, 99% av alla kan, att man inte har mjölk har jag hört av en barnmorska att det är typ helt omöjligt, det handlar om teknik... man måste se till att man gör rätt och får rätt hjälp från början. Fråga hellre tusen gånger på bb och bvc om hur hon ska ligga vid bröstet, be dom kolla när du ammar och se om det är rätt..det gjorde jag och tack vare det fick vi in rätt teknik direkt från början, hade aldrig ens ett litet sår, men från början var det inte skönt direkt, det kommer senare :) sen måste man äta bra och dricka massor, så det kan bildas mjölk....det kommer gå bättre nästa gång, det är sååå värt det om ni lyckas :)
Hej
har barn som är född 07, 09 & 11 + en liten är på väg. 07angivk inte alls att amma... känner så väl igen mig i det du skriver. Barnmorskor som drar och sliter, tjatar o gnatar om att amning gör barn friskare. Ha thi fick de... min fina son har inte ens haft en förkylning trots att han varit dagisbarn sedan -10. Fick 09 ett prematur barn o satt på neo o ammade i tre veckors tid. gick rätt så bra där men väl hemma sen så gick det ju inte... Min 09a var lite små krasslig de första månaderna sedan dess har han varit magsjuk 1 gång. Dottern som är född -11 har varit snorig när hon fått tänder, kan väll knappast skylla på ersättnigen :). försökte amma även där o gick på kurs i amning osv.
Jag säger bara det; när vår bäbis kommer till sommaren då tänker jag stå på mig o säga till varenda envis amningstant
att jag ska minsann inte amma !
lycka till ...
Din oro var min stora rädsla när min son föddes. Jag fick inte hjälp med amningen förrän 12h efter födseln. Han åt som han skulle, tyckte jag men åt varje timme, i 40 min och somnade ifrån. Nätterna ska vi inte prata om! När vi sedan, efter 2,5 mån började med ersättning kunde vi äntligen njuta av att vara en familj. Jag fick sova och vart människa igen. Det är absolut inget fel med det!! Jag fick mycket skit, bl.a. Av barnläkaren för någon månad sen (sonen är 8 mån). Han är för överviktig dit och ammar du inte, hit. Jag la dövörat till och vi mår bra som vi har det! Känner du att du inte vill utsätta dig för detta, gör det inte! Det är svårt nog att ha två barn som ska ha uppmärksamhet och en glad mamma är bättre än en trött! Kram
Min 1åring har ätit ersättning.
Jag hade först en väldigt positiv inställning till amning, ville verkligen göra det.
Men när jag skulle försöka första gången gjorde så fruktansvärt ont och jag grinade hela tiden. Försökte och försökte men tillslut grinade jag bara av tanken.
Vi åkte hem och jag provade allt, amningsnapp, pumpa innan och ja allt.. Men de vart bara blockerat i huvudet på mig. Jag fick aldrig igång bröstmjölken trots att jag pumpade var 3dje timme för att få de att rinna till riktigt, jag gav han det lilla jag fick ut som var max 60ml från bägge brösten sen gav jag ersättning i ca 2veckors tid tillslut bestämde jag mig för att strunta i bröstmjölk och bara ge ersättning. Idag är jag glad över mitt beslut då all ångest över bröstmjölken försvann när jag väl bestämt mig för att sluta. Istället blev jag en glad och lugn mamma.
Kanske ska jag testa amma om vi skaffar ett till barn, men funkar de inte skall jag sluta tidigare och njuta av att vara en glad mamma.
Men fina du. I mina ögon är det hela självklart! Men kanske för att jag står utanför och slipper tacklas med skuldkänslor osv. Men om du har lilla minsta ångestkänsla inför amningen så bestäm dig för att inte amma. Det funkade med ersättning för Lo och har gjort för oräkneligt många barn. Släpp pressen och ångesten och njut! Och tänk så mysigt för Henrik att få vara med från allra första början med matning och mysstunder och knyta an. Om du just där och då sen skulle känna att du ändå hade velat prova så kan du ju göra det, men annars inte. Absolut inte tycker jag om du har minsta lilla obekvämlighetskänsla, det färgar ju hela tillvaron. Jag själv överväger att inte heller amma nästa barn och då har jag inte alls haft dem besvären som du haft. Jag hade mjölk, gott om det osv men i mitt fall var min dotter allergisk mot en del av min mjölk vilket fick henne att lida och skrika i 6 månader utan gehör från sjukvården. Tillslut fick jag utesluta livsmedel efter livsmedel eftersom hon aldrig blev frisk och tillslut åt jag bara vatten och bröd, vilket gjorde att min mjölk inte inhöll någon näring och min dotter skrek för att hon var hungrig men det vägrade bvc bekräfta mig i. Hade hon bara fått ersättning hade hon varit mätt och belåten. Så ja, att jag ammade skapade alla problem för oss. Jag såg ingen som helst njutning med att amma heller. Tyckte inte det var vidare mysigt, hade varit lika mysigt med flaska, samma närhet osv.
