Amning Del 2 - Långläsning
12:24:17 Bara Linnéa » Kommentarer(24) «
Hej hej. Jag läser din blogg lite nu och då, men har aldrig kommenterat. Men detta med amning/ersättning ligger mig varmt om hjärtat så kände att jag ville dela med mig av mina erfarenheter.
Jag har en son på 3,5 år och en som är 7 månader. Jag var precis som du med första barnet. Klart man ska amma, det är väl inte svårt!
Min son tog bröstet bra, dock så fick han på nåt sätt inte rätt grepp, fick oxå massa olika råd från massor av barnmorskor + amningsmottagningen, men bröstvårtan såg ändå sned ut och oftast som en anknäbb efter amning.
Redan efter 3 dagar fick vi börja med ersättning e eftersom han gått ner alldeles för mkt. Jag har nu förstått att min mjölkproduktion aldrig kom igång, men ändå fortsatte jag att hoppas i 3 månader. Med förhoppningen att han skulle skjuta i vikt och vi kunde sluta med ersättningen. Detta hände ju aldrig, inte förrän jag lade ner amningen ch gav bara ersättning, då ökade han 1 kg på typ 2,3 veckor:) jag blev en gladare mamma och an en nöjdare son:) härligt!
När jag sen blev gravid igen så tänkte jag att den här gången så skulle säkert allt funka prima. Samtidigt hade jag bestämt mig att om det inte gör det så lägger jag ner det direkt. Jag helammade i en vecka. Min son blev aldrig riktigt nöjd och ville äta precis hela tiden. Vid vägning på BVC så såg vi att han ökat typ 10 gr på 3 dagar, så klart inte tillräckligt. BVC-sköterskan sa att jag troligtvis har mjölkn så att han håller vätskebalansen men inte så att han kunde gå upp i vikt.
Jag har aldrig känt det där man ska känna i brösten när produktionen kommer igång, alltså verkar det som om jag aldrig får igång produktionen.
Trots att jag hade bestämt mig innan att jag skulle lägga ner amningen om det inte funkar så blev det många tårar när jag väl gjorde det. Jag är sååå nöjd med mitt beslut, samtidigt som jag har känt många gånger, att fan va enkelt det skulle varit att bara langa fram tutten:) men som sagt, en nöjd bebis, en nöjd mamma.
Sen har det oxå känts skönt med storebror, att man inte varit fast i soffan med att ge tutten till lillebror, utan att pappan oxå kan hjälpa till.
Visst har man fått lite kommentarer, men jag harvarna alltid sagt att jag inte ar mjölken, så då får han flaskan istället:)
Ja, det var min lilla historia:) vet inte om du blir nåt klokare av det, men kanske skönt att höra att du inte är ensam:)
Tipsar även om gruppen: Vi som flaskmatar, på Facebook.
Jag tycker du ska göra precis hur du/ni vill.
För mig vqr det en självklarhet att ge ammningen en chans och första veckorna gick det jättebra ( trots såriga bröstvårtor ) men när olivia sen bara började skrika varje gång hon skulle äta gav jag efter några veckor upp och gav ersättning.
Jag hqr aldrig fått höra något negativt om det och är glad ich nöjd över mitt beslut.
bättre en mätt och nöjd dotter än en ammande skrikig och hungrig.
Kram
Jag förstår hur du känner och amning är ingen lätt "grej". Jag kan tycka att informationen om amning borde vara bättre medan man går hos barnmorskan och är gravid. För tyvärr tror jag att man lätt kan bli "skrämd" efter att ha fått första barnet och det inte alls blev så som man trodde det skulle vara.
Maya tog inte bröstet en gång på nästan hela första dygnet och därför blev vi kvar på BB. Hon fick ingen ersättning heller utan vi kämpade på dygnet runt med olika sköterskor som sprang in då och då. När vi väl såg att hon började ta bröstet fick vi åka hem och där blev det bara ännu värre. Så länge det bara var råmjölk gick det men när mjölken började "rinna till" fick hon inget tag längre och skrek och grinade och jag var så förtvivlad över att jag inte kunde ge mitt barn mat och jag grät i kapp med henne för jag visste inte hur jag skulle göra. Efter ett dygn hemma och hon inte hade ätit en gång blev vi inlagd igen. När jag ringde till sjukhuset alldeles gråtfärdig och bad om hjälp fick jag till svar "Hon måste ju äta begriper du väl". Och ja, det är väl klart att jag gjorde det. Fy, vad dåligt bemött jag kände mig då och som en urusel mamma. När vi kom in på natten fick jag testa med amningsnapp och äntligen fick vi det att fungera. Jag fick också massor av sår och blödde oftast. Det gjorde fruktansvärt ont!! Men vi fick använda oss av amningsnapp sedan större delen av tiden tills jag slutade amma när Maya var runt 4 månader. Det gjorde också väldigt ont nästan enda fram tills jag skulle sluta. Så det blev bättre mot slutet, men då tog det ju säkert 3-4 månader innan jag började vänja mig. Många gånger var jag väldigt stressad över att hon inte var nöjd och att det gjorde ont mm. De gångerna hade jag heller nästan ingen mjölk. Desto mer man stressar kan göra att det helt enkelt minskar i mjölken. Jag tyckte att jag hade överflöd av mjölk då det nästan ständigt rann men när jag väl testade pumpa fick jag knappt ut något. Inte så det räckte till ett helt mål vilket fall. Anledningen till varför jag slutade amma Maya när hon var 4 månader var för att ja har sådan allergi och inte fick äta mina allergitabletter när jag ammade. Så jag fick helt enkelt sluta om jag skulle orka med av den anledningen. Det var inget positivt med det när jag pratade med dom på BVC om det, för dom tyckte självklart inte att jag skulle sluta. Men när jag väl hade bestämt mig blev det en stor lättnad på många plan och jag känner att jag verkligen gjorde ett försök och är nöjd över att jag ändå "höll ut" 4 månader. Det var verkligen inte lätt, som man faktiskt kan tro innan man testat. Det är långt ifrån "bara". Och för mig tog det iaf väldigt väldigt lång tid innan jag kom in i det, fick det att fungera och började känna mig ganska bekväm i det. Jag kan inte påstå att jag har väldigt många bra minnen utav det men om vi får något mer barn någon gång kommer jag helt klart göra ett försök igen och förhoppningsvis går det ännu bättre nästa gång, annars har jag iaf försökt.
Det där måste du känna efter själv vad som du tycker är bäst för dig och hur du känner. Hur du än gör så kommer det bli bra! :)
Gör som du känner, DET är det rätta! :) Jag Ammade bara Albin 2 månader, för sen gick det bara inte, och det är inget någon ska lägga sig i hur man vill göra med amningen. Jag tyckte aldrig att det funkade bra heller, inte alls mysigt heller. man kan sitta precis lika nära barnet med nappflaska men faktiskt känna glädjen och hur mysigt det är när man får mata på det sättet som passar en själv! Kram!
Jag förstår att det.måste ha vart jobbigt. Det finns.många fördelar med ersättning. Framförallt att.man kan dela på matningen! Jag ammade lova i nio månader, de första två veckorNa fattade jag inte alls vad som var så mysigt med amning jag kände mig bara fast och låst, och de gjorde ju ändå lite ont. Fick dock aldrig sår smörjde från start med salva så blev aldrig mer än lite irriterat! Om jag var du skulle jag köpa med ersättning och flaska i början, men ändå börja med att testa amningen igen, funkar det inte så.känn ingen prestige i att fortsätta utan ge då ersättningen istället! Huvudsaken är ju en glad mamma som inte har ångest och ont! Fördelar jag ser med amning är 1 ekonomisk mkt billigare, dvs gratis ;-) 2 mindre planering maten är alltid med!3 man slipper kliva upp och värma maten på natten!
Gör som du känner och skit i vad andra tycker! Du är den enda som kan veta och bestämma vad som är bäst för dig och lillasyster ❤
Hej Linnea,
Jag läser din blogg dagligen, men som Johanna har jag aldrig lämnat någon kommentar... Så det är dags nu:)
Mitt tips till dig är att prata med din barnmorska om att du känner stress och ångest för amningen, att vara orolig innan er lilla bebis är här tar på dina krafter. Din BM kan säkert hjälpa dig med att antingen prata med henne eller någon annan om din oro om den kommande matningen. Jag tycker att du ska göra precis vad du känner gällande amning eller ersättning när lilla kommer och det kan vara bra att det finns med i din journal att du har haft denna oro. Då slipper ni att personalen springer in och ut för att se hur det går med matningen.
Jag väntar mitt andra som är beräknad i början på april och jag har haft lite liknande ångest fast åt andra hållet. Med min första fungerade amningen jättebra och både hon och jag var nöjd med det. Dock var amningen det enda som fungerade.. Jag mådde jättedåligt under hennes första år och det visade sig vara en förlossningsdepression. Nu känner jag oro att amningen inte ska fungera och att om inte den är bra vad ska då fungera?!
Jag pratade med min BM om detta och hon hjälpte mig med samtalsstöd. Jag känner mig lugnare nu när de vet att jag är orolig för tiden med bebis nummer 2 och amningen.
och vad nu alla andra än säger så är nöjd mamma lika med nöjd bebis och det finns INGEN som kan vara bättre mamma till din bebis än vad du är och kommer att vara!
Kram
Ida
Gö det som känns bäst för dig, mitt barn fick ersättning efter 2 veckor. Och jag såg bara fördelar med det :).
Om du nu känner för att ge ersättning åt lillasyster, så ge henne det utan att ha dåligt samvete, du är absolut ingen dålig mamma för det.
Jag kunde nästan kopiera din historia rakt av... Det började bra på BB, hon sökte nästan direkt efter bröstet och amningen kom igång bra. Men nästan direkt efter att vi kommit hem började det bli problem. Hon låg vid bröstet och snuttade i 40-60 minuter varje gång och somnade nästan alltid där. Det blev såklart variga sår och gjorde fruktansvärt ont. Kunde inte duscha utan att hålla för och att sova på mage som jag saknat så var inte att tänka på...
Jag grät varje gång hon skulle ammas och när hon sov satt jag bara och tänkte på att hon snart skulle vakna och vilja amma vilket skapade en enorm ångest!
Testade olika salvor, amningsnapp och pump. Det ända som hjälpte var ju att låta brösten vila från amningen och tillslut orkade jag inte försöka mer utan började ge ersättning. Det kändes som en enorm lättnad och fungerade jättebra :).
Allt kring amningen gjorde att jag inte kunde njuta ordentligt av första månaden med min lilla efterlängtade skatt. Nu när Eila ska få en liten lillebror är jag väldigt kluven till hur jag vill göra. Jag vill väldigt gärna amma om det fungerar men blir det som sist så är det absolut inte värt det.
Jag tror jag tänker tala om på BB direkt att det var problem sist och att jag vill ha ordentligt med hjälp för att det inte ska bli så igen...
Känner jag att det börjar strula så tänker jag inte traggla på som sist och förstöra första månaden med min lilla skatt...
Du.. Oroa dig inte, det blir som det blir och du kommer välja det som du och ditt barn mår bäst av.
Med mitt första barn funkade inte amningen, grym ångest över det! Det skulle bara funka- alla kan amma. Detta var inget som man hade pratat om på föräldrautb. Där hade man bara pratat om när det funkar. När jag efter ett halvår bestämde mig för att sluta så fick jag en mycket nöjdare å gladare tjej.
Med barn nr 2 bestämde jag mig innan- om det inte funkar så ska jag inte vänta ett halvår innan jag slutar utan funkar det inte inom en månad då blir det ersättning. Det ska vara kul å vara mamma, inte ångest.
Det funkade hur bra som helst! Ont gjorde det första tiden men jag hade ett nöjt å glatt barn. Å vet du- när du får det att funka då är det hur mysigt som helst å det är det som är fördelen med att amma vs ersättning. Men gör det du mår bra av för mår mamman bra då mår barnen bra!
Jag tycker du ska göra precis hur du/ni vill.
För mig vqr det en självklarhet att ge ammningen en chans och första veckorna gick det jättebra ( trots såriga bröstvårtor ) men när olivia sen bara började skrika varje gång hon skulle äta gav jag efter några veckor upp och gav ersättning.
Jag hqr aldrig fått höra något negativt om det och är glad ich nöjd över mitt beslut.
bättre en mätt och nöjd dotter än en ammande skrikig och hungrig.
Kram
självklart får barn som ammar bättre skydd, det är ju bevisat och väldigt logiskt eftersom barnet får i sig mammans antikroppar. Tror Lo är lite för liten för att ni ska kunna avgöra om det påverkat hennes immunförsvar i längden. ..Det är iaf en stor födel med amning att man skyddar dom från sjukdomar när dom är som minst och känsligast. Vet att alla mammor som inte ammar försöker intala sig nått annat, men amning ger ett skydd så är det bara, eftersom du ändå ammade Lo litegrann så fick hon ju också ett visst skydd, det får ju inte barn som aldrig ammas
Jag har egentligen inga egna erfarenheter att dela, jag ammade mina barn utan problem. Men jag tänker att OM du vill ge lillasyster mjölk till en början, kan du inte prova med amningsnapp, alltså ett sånt vårtskydd som man kan ha? Jag hade nämligen det till en början för att barnen inte fick rätt tag. Eller kanske det fungerar bättre om du kan pumpa ut det du vill/kan och ge det via flaska kombinerat med ersättning! Jag tror inte heller att ersättningen är dålig på något vis. Själ tycker jag att amningen är väldigt mysig, närheten till barnet och allt. Men kan förstå att den känslan snabbt försvinner om det inte fungerar och då skulle jag inte pressa mig själv heller. Som BVC sköterskan sa så tror jag på nöjd bebis - nöjd mamma :D
Jag har aldrig riktigt trivts med amning, jag har känt mig obekväm och konstig. Men jag hade inget annat val än att amma då E vägrade ersättning. Vi hade så många dagar, nätter, veckor, ja månder, av skrik för att han var hungrig, men han vägrade ändå äta ersättning. Och där satt jag, förtvivlad över att det inte kom mjölk just då han behövde det. Jag började pump-amma redan första tiden då jag var nyopererad efter FL och kunde inte ha honom mot bröstet, det gjorde att jag fick så sjukt mycket mjölk, men det var också jättejobbigt..Jag satte upp ett mål för mig själv, att jag skulle klara amma 6 månader och sen skulle välling ersätta. Men E vägrade välling också.. Jag ammade sammanlagt i 1,5 år och jag känner också oro inför lillebrors amning.. jag vill inte :(
Åhh känner igen mig helt i det du skriver... Vår förstfödde ammade jag endast i 5 veckor.... Grät varje dag/natt dessa veckor, tillslut var det min BVC-sköterska som bad mig sluta för att ge ersättning istället!!! Ett nytt liv öppnades och jag började "gilla livet" igen....
När nr två föddes, hade jag inga förhoppningar alls på amningen...Hade lovat mig själv sedan tidigare att jag absolut inte skulle kämpa som med ettan. Han sög sönder mina stackars bröst redan första dagen, men han hade ett mycket bättre tag än den första så jag ville ändå ge det en chans!! Blev rekommenderad salvan "purelan" som läkte
såren på två dagar och därefter funkade det kanon. Han åt
och blev mätt, en helt ny upplevelse!!
Jag tycker man måste lyssna på magkänslan, mår du bra så mår bebis bra!! Det är inte "fult" att ge ersättning och man är absolut ingen dålig mamma för det!!
Vad jobbigt att du mår så dåligt över detta gumman. Själv kan jag säga att jag ser dig och Lo som en superbra förebild i detta. Jag tänker att jag ska försöka amma om det fungerar och om det känns bra för både mig och plutten men gör det inte de så känner jag mig trygg att ge honom ersättning. Lo, precis som du skriver har alltid varit nöjd, mätt och nästan aldrig sjuk. Så du min vän är en förebild för mig, eftersom ni visat att det fungerar minst lika bra med ersättning (om inte bättre)En del barn är ju sjuk titt som tätt oavsett om de blivit ammade eller ej och precis som du också skriver så fins det ju otroligt många fördelar med både det ena eller det andra. Det viktigaste är ju att både du och skorpan mår bra.. Jag tror absolut inte att barn som inte ammar får sämre immunförsvar etc. Den skillnaden som jag tycker verkar vara är att barn som äter ersättning är nöjdare och mättare längre! Oavsett hur du väljer att göra vännen så är du världens bästa mamma till dina vackra tjejer och den egenskapen sitter inte i brösten ❤ älskar er!
Jag ammade första barnet i 7 månader. Hade bra med mat, och helammade i ca 5 månader, sen började vi med smakportioner som sedan övergick till mat. Med andra barnet helammade jag i två månader. Det gick inte mer. Han gick inte upp i vikt, och med ett till barn springande runt benen så kan man inte sitta och amma hur mycket som helst. Andra barnet blev gladare och mätt. Åt inte lika hysteriskt ofta och JAG blev också gladare! Funkar det så visst- kör! Tror nog att du kommer ge det en chans, men funkar det inte- skippa det! En barnmorska på sjukhuset sa såhär till mig: nu går du hem och ge hen ersättning. Folk kommer ifrågasätta dig/er, men det ska du skita i för inga barn i Sverige ska behöva svälta! Kändes väldigt peppande
Jag tycker du ska göra som DU vill !
Ja ser också så många fler fördelar med ersättning och tycker amning är jobbigt å stressande !
Ingen av mina barn är ammade spec
Länge då det mesta med amning bara känts jobbigt!
Får ja ett tredje barn så funderar ja på att köra ersättning från start.
Hoppas du tar ett beslut som känns bra för dig , för som du skrev en mamma som mår bra
Ger en bebis som mår bra .
Fy vad jobbigt att du känner såhär :/ självklart ska du göra det som du tycker är bäst men din ångest kanske kunde lätta lite om du tillät dig själv att tänka "jag ger det ett försök men går det inte så kommer det gå lika bra ändå".
Embla var ganska spinkig när hon föddes och hon fick aldrig ett riktigt bra tag om bröstet på bb. Vi kämpade mycket för att få henne att äta tills hon fick lågt blodsocker och personalen fick koppmata henne. Egentligen ville de att vi skulle stanna kvar längre för att jag skulle känna mig bekväm med amningen men jag ville bara hem! Jag fick en amningsnapp på bb och då gick det mycket bättre, mjölk hade jag så det räckte och blev över och vi körde med amningsnappen i 6,5 månad!! Tack vare nappen så kändes amningen aldrig bekväm för mig när jag inte var hemma, vem vill fippla med en napp varje gång? Men av någon anledning så stod jag ut, vi försökte ge Embla ersättning en gång men hon vägrade så sen dess var det aldrig något alternativ för oss. Jag upplevde att amningen blev mycket mysigare när hon började äta riktigt mat, inte lika mycket "tvång" och jag sörjde den dagen som hon slutade. Jag har såhär i efterhand fått höra av både min bm och bvcsköterska att det är väldigt imponerande att jag kunde använda amningsnappen så länge, de flesta lägger av efter tag, tur att jag inte hörde det i början, då hade jag tappat modet.
Med nya bebisen så har jag lite mer jävlar anamma i mig, jag SKA få amningen att funka eftersom jag vet med mig att största anledningen till att Embla aldrig fick något bra tag berodde på mig, jag ORKADE ärligt talat inte kämpa med det hela tiden, på bb sa de att jag skulle testa mer hemma men jag gjorde nästan aldrig det. Den här gången känner jag mig mer förberedd och jag har i bakhuvudet att det kanske blir lika dant med andra bebisen men jag ska verkligen försöka och så kände jag inte förra gången. Jag vill t o m amma längre denna gång, runt 9 månader hade jag tänkt mig men vill det sig inte så vill jag inte använda amningsnappen igen, hellre ersättning.
Jag vet inte om detta hjälpte dig nånting i dina funderingar men nästan ingen av mina bekanta och vänner har haft problem med amning så jag vet att man kan känna sig ganska ensam.
Kram på dig!
Efter att ha läst dina inlägg, så är min första tanke väldigt klar, du ska självklart inte amma!
Jag hade själv problem och kämpade med amningsnapp och bebis som inte gick upp i vikt under den första månaden.
Och när vi sen började med flaskan så mådde hela familjen plötsligt bra, det var så skönt att veta att ens barn blev mätt. Självklart hade man lite dåligt samvete (eller vad man ska kalla det) att man inte kunde amma, men såhär i efterhand är det ju det bästa beslut jag tagit. :)
Jag planerar inte ens nästa barn än, men har ändå tänkt på hur man ska ställa sig till amning nästa gång, på ett sätt vill man ju försöka (och råmjölken är självklar för mig också att ge - DEN är viktig, inte resten av amningen (anser jag)).
Amning ska vara nått mysigt och ge närhet, när det bara är en plåga och en press så är det så otroligt mycket mysigare att ge ersättning på flaska.
Det är bara du som bestämmer, men med liknande erfarenheter som dig, så står jag till fullo bakom dig om du väljer att inte ens försöka.
(hoppas inte detta bara blev svammel)
Kram! ♥
Jag hade oxå ingen mjölk med första barnet så ammade jag 24/7 men så fort jag började med ersättning så mådde både jag å dottern bättre höll ut i 2 mån. Nu med andra dottern så ammade jag tills jag kom hem från bb.. Kände jag ville ge råmjöljen iaf. Så 2 dagar efter vi kom hem så då började jag med ersättning å jag ser inga som helst problem med mina tjejer.. De jag blev irriterad på va att ha man en gång sagt på bb att jag ville amma så då fanns de ingen återvändo. Va så i ö-vik iaf.. Tycker du ska göra som du känner när du kommer på bb och hur de blir då.. :) lycka till nu!
För mig var det självklart att amma Melina, där fanns inte en tanke på något annat och jag ammade i 9 månader och allt funkade. Med Wilma funkade också allt, men det var inte lika mysigt, var mycket mer stressad, hon var inte lika nöjd och det som faktiskt var mest påfrestande var att Melina, då 2år, inte kunde varken vara still eller lugn på något sätt under tiden jag ammade och klättrade gärna upp i knät på mig. När Wilma blev 6mån åkte min sambo och köpte ersättning för min skull, jag mådde inte bra. Underbart, vilken frihet!
Jag tycker inte du ska amma! jag tycker du ska köpa ersättning och ha med det från början på förlossningen. Prata med din barnmorska och förklara precis som du skrivit, hur du känner och skriv in det i förlossningsbrevet. Ingen kommer ifrågasätta ditt beslut, ingen har rätt att göra det. Du kommer ha händerna fulla med två småbarn och då behöver du verkligen inte ett extra stressmoment med amningen. Du är vuxen och mamma och du vet vad som är bäst för dig och ditt barn! lycka till!
jag tycker du gör helt rätt som tänker noga på det här. Det är ju en väldig stor och tidskrävande grej att amma, så det är viktigt att man trivs med det ifall man väljer att amma. Jag trivdes aldrig med att amma River. jag kan inte sätta fingret på varför, men i början hade jag så ont, men kämpade för jag vågade inte ge upp. Sen ammade jag i 10 månader (helammade i 5) och de flrsta gångerna fick jag nästan panik när jag visste att det var dags för mat. Jag var itne alls bekväm i att amma, så nu inför Elliots ankomst så tänkte jag faktiskt skita i det. Jag sa det aldrig till någon, för jag var rädd att dom skulle dumförklara en. Men så mycket stress som jag hade i början med River och jag fick ju förlossningsdepression och ärligt så tror jag att en kom mycket tack vare amningen. Jag tror inte heller på att amningen ger barnet bättre immunförsvar.. River ammade ju länge och är sen han började på dagis sjukt JÄMT.. så inte tusan hjälpte ammningen oss inte.. Så nej, amning är inte viktigt för mig. Det viktigaste är att vara trygg i det man ger sin barn.
Svar till jessi´s kommentar..
Jag helammade min son i 6 månader och han har varit konstant sjuk sedan han var 1 månad gammal...
förkylning efter förkylning, svinkoppor ett x antal ggr, ögoninflamation osv.. allt har avlöst varandra hela tiden. han är nu 2 år och 9 månader och nu har han börjat stå emot lite lite bättre... men blir fortfarande sjuk hela tiden... Så det stämmer INTE att amning ger sååå bra skydd för ALLA bebisar... Ersättningen som finns nu är minst lika bra som bröstmjölk.. tro mig jag som haft en sjuk son hela tiden vet av erfarenhet.!!
