NÅGRA FRÅGOR KRING FÖRLOSSNINGEN...
07:44:00 Lo i magen ♥ » Kommentarer(6) «
Fick lite frågor kring hur jag ser på förlossningen så här kommer svaren:
Börjar du bli nervös/förväntansfull på förlossningen nu?
Både nervös och förväntansfull. Innan jag blev gravid var jag totalt livrädd för en förlossning, kunde knappt tänka på det men sedan jag vart gravid så har jag ändrat inställning. Ongen ska ju ut, och jag vill helst inte göra ett kejsarsnitt. Att det kommer göra sjukt jävla ont fattar jag ju såklart men om alla andra fixar det så borde ju även jag göra det.
Och när det gäller nervositet så finns den såklart där, för många olika saker. Men vi längtar ju enormt mycket nu efter våran Lilla så nu får det gärna sätta igång ^^
Hur ser du på förlossningen?
Som ovan, jag förväntar mig att gå över tiden rätt mycket 11:e eller 18 juni kommer våran Lilla! hihi Och så tror jag det blir rätt segt och enorm smärta. Andra tankar jag har är att jag verkligen vill kunna hålla fokus på andningen och på min kropp. För jag tror att om jag klarar det så kommer det gå fint! Annars hoppas jag på att kunna ha lite lugn och avkopplande musik och en grym sambo och barnmorska som hjälper mig då jag inte pallar! :)
Vill du ha smärtlindring eller inte?
Jag vet faktiskt inte, självklart blir jag glad om jag slipper men om jag känner att det är nödvändigt så tar jag någon typ av smärtlindring. Lustgas och att få bada står högst upp och sedan får Bm ge råd om vad som är bäst för mig (om jag ber om annan smärtlindring).
Hur funderar ni andra gravida? :)
Jag har verkligen samma tankar som dig! Även fast man hela tiden velat ha barn så känns förlossningen lite otäck.. eller nu känns den som något fantastiskt. Det är ju då man får träffa sitt barn första gången!
Jag tror du kommer klara det alldeles galant! Du är stark och modig! :) och så har du ju en väldigt bra blivande pappa vid din sida! :) Stor kram!
Jag tänker nästan exakt som du! Jag vill ha så lite smärtlindring som möjligt och det får helt enkelt gå som det går :) Hjälper ju inte att gå och va nervös, eller hur? :)
Är lugn när det gäller förlossningen, har ju gjort det en gång tidigare och vet att man vill DÖ av smärtan men samtidigt att kroppen faktiskt fixar det när de gäller :) och då klarade jag mig helt på lustgas när Elis föddes :) jag tror på att inte skrika (även om man vill!) för då hamnar energin utanför kroppen istället för inåt, och att ANDAS! :) de kommer man skitlångt på!
Tack söta för ditt svar igen! :-) Du är ju för go som tar dig tid att svara på alla mina möjliga frågor. Åhh vad jag längtar tills jag kommer vara gravid, dock blir det säkert inte än på ett år... :/ Har ett nytt jobb nu och känner att jag måste komma in i det ordentligt och så jag kan jobba upp en noggorlunda sgi. :-) SEN blir det bebisverkstad, åh längtar :-) Kramar!
Jag känner i princip som du (och som de andra som kommenterat) innan graviditeten var förlossningen förmodligen min största rädsla här i livet. Men har totalt ändrat uppfattning (får väll se hur jag känner efteråt, haha). Förlossningen är ju trots allt den enda smärta som faktiskt medför något gott. Längtan är ju så stor att få träffa lilla bebis att jag läntar till förlossningen. Jag hoppas också på det här med att inte skrika utan att använda den energin till värkarbetet.
Från början ville jag bara ha lustgas och absolut inget annat med risk för att dra ut på hela proceduren. Men jag känner också på mig att jag har en utdragen förlossning framför mig, så varför ha mer ont än man behöver under alla dem timmarna?
Tack för en jättefin blogg!
Jag var rätt orolig inför förlossningen, men det går så mycket bättre än vad man tror! Kroppen sköter det där galant, andas och ta den smärtlindring som behövs. Jag tog lustgas och eda (trots att alla säger förloppet kan stanna av, vilket det inte gjorde) Krystvärkarna var dom enda jag ansåg som inte hanterbara, men dom är ju oftast snabbt över iaf :) Med bra personal och en stöttande sambo så går det fint, det där klarar du!
