Fredag 10 Juni

Vaknade fredagmorgon vid ca 02.50 men regelbunda förvärkar/sammandragningar, ca 5 minuter mellan varje. Småont gjorde de men jag tänkte inte så mycket på det utan försökte somna om. Misslyckades totalt med det, provade att ta en alvedon för att slappna av men det hjälpte inte heller. Uttråkad som jag blev klev jag upp vid 04.00 tiden, satt mig i soffan, vilade och kikade på tv.

Hela morgonen fortsatte likadant, åt lite mellan vilan och väntade mest på att det skulle avta precis som vanligt. Vilan hjälpte inte så jag prova med både en dusch och ett varmt bad. Förvärkarna försvann ej men lindrades och det var verkligen skönt.

Vid 09.00 tiden ringde jag förlossning då jag kände mig osäker på hur jag skulle fortsätta. Vi hade blivit uppmanade att höra av oss i tid då det är lite personal på förlossning. Jag beskrev hur det kändes i kroppen och de på förlossning tyckte jag skulle fortsätta vila och avvakta. Så det gjorde jag.

Förvärkarna fortsatte vara regelbundna men fortfarande med ca 5 min mellanrum.

Kl. 13.30 hade vi tid hos Bm för en extra kontroll då mitt blodtryck hade varit högt onsdagen den 8:e. Kändes jätteskönt att träffa Karin (våran Bm) och rådfråga henne lite. Skulle även prova att göra en hinnsvepning då det inte var moget och klart att göra den 8:e. Bm kände och visst hade det hänt lite under morgonen, nästan 2 cm var jag öppen och det gick hur bra som helst att göra en hinnsvepning! YES, faan vad glada vi blev! Blodtrycket däremot var även denna gång alldelens för högt, undertrycket låg på 105 och borde ha legat på högst 90...

Karin ringde till förlossningen för att höra med dem hur vi skulle göra, och de tyckte att vi skulle åka in på förlossningen för att kolla upp det hela. Tur som var hade vi tagit med oss BB-väskan, och innan vi åkte in käkade vi lite och handlade med oss yoghurt, läsk & lite snacks.

15.00 ca var vi inne på förlossningen, vi fick ett rum att vila lite i och sedan var det dags för en CTG-kurva för att mäta förvärkarna/sammandragningarna. Ett nytt blodtryck skulle också göras. CTG-kurvan såg fin ut, förvärkarna var väldigt kraftiga men fortfarande med 5 min mellanrum. Även inne på Förlossningen kände de efter hur mycket jag var öppen och det låg kvar på samma som tidigare - 2 cm ca. Det nya blodtrycket var fortfarande för högt och läkaren vi hade tyckte att vi skulle skrivas in, Läkaren sa också att om det inte kommer igång av sig själv så blir det en igångsättning imorgon (11:e juni).. den känslan kändes overklig, vi som hade ställt oss in på att få bebis först den 16:e.. men nu skulle det bli helt annorlunda. Både jag och Henke kände oss så otroligt glada och spända över det beslutet!

Under kvällen fortsatte de kolla mitt blodtryck, vi åt lite och började fantisera om våran lilla bebis som snart skulle finnas hos oss ♥ Jag hade turen att få ett eget rum och Henke fick stanna kvar med mig, tack och lov! Hade verkligen inte velat sova där utan honom.. "tänk om det kommer igång inatt..hinner Henke hit då?" var det enda jag kunde tänka på. Klockan blev iaf mycket och jag visste ju att imorgon är det dags, imorgon måste jag ha mycket krafter så vi gick och la oss tidigt. Såklart var det jättesvårt att sova då jag fortfarande hade rejäla förvärkar.. bad om en alvedon, som tyvärr inte fungerade ett dugg. Och efter ett tag så fick jag en morfinspruta för att dämpa smärtan. I benet fick jag den, och det gjorde ont.. men sen, shit haha vad otroligt skönt det var. Slutade helt och hållet att bry mig och fick en skön känsla i kroppen + att smärtan försvann. COOLT!

japp, sen sov vi...


Lördag 11 Juni

07.30 vaknade vi, jag mådde sjukt illa (pga av morfinsprutan) uscha, försökte få i mig lite nyponsoppa som direkt kom upp igen. Försökte en gång till lite senare, samma sak hände även då. Försökte få i mig lite vatten.. och nej inte ens vatten ville stanna i magen. Aja, inte mycket att göra. Under morgonen/fm låg vi mest och vilade, och väntade på något besked. Några blodtryck gjorde de också - ingenting förändrat.

Ca 12.30 fick vi äntligen ett besked - det var dags! Äntligen, vi som var så oroliga att bli hemskickade. Vi fick ett förlossningsrum, jag sattes i en CTG-kurva och våran Bm Lena tog hål på mina hinnor så att vattnet skulle gå. Det var rätt häftigt, kändes som att kissa på sig ur fel "hål" haha..
Nu var det bara att vänta och hoppas att värkarbetet skulle komma igång av sig själv, och om inte så skulle de sätta dropp på mig.

Som sagt, 13.00 tog man håll på hinnorna och runt 13.30 tog jag och badade för att lindra värkarna. Mycket skönt, badet gjorde susen.. iaf ett tag, eftersom mina värkar kom igång direkt så blev det jobbigare för varje minut att andas igenom dem i badet. Efter ca 30 minuter i badet var jag nöjd och ville upp igen, vankade mest runt i rummet och försökte hitta en bra ställning/position när värkarna kom för att på bästa sätt kunna hantera dem. Hängandes runt Henkes hals var en bra, även att hänga mot sängen gick bra.

Mitt i alla värkar blev jag såklart jättehungrig, inte konstigt alls eftersom jag inte ätit sedan kvällen innan. Fick in lite kräm och mjölk, och någon smörgås. Men precis som tidigare som kom det upp igen.

Har dålig koll på tiden här men värkarna fortsatte vara starka, jag gick runt i rummet med Henke, andades igenom varje värk, bad om lunch då jag fortfarande var hungrig och så kikade Bm hur mycket jag var öppen. Och lite mer hade det öppnat sig. Vid ca 14.50 hade jag öppnat mig 5 cm och jag bad om att få prova lustgasen eftersom jag började få riktigt ont. - WHAT!? Tänkte jag bara här....Lustjävlaskitgasen funkade inte!!!! Trodde jag skulle få något spel. Henke vart otroligt upprörd, jag blev arg men insåg att det inte var mycket att göra. Bm skyndade sig iväg för att fixa en ny. Tyvärr tog det tid. Henke var arg och ringde på den där jäkla klockan och själv minns jag faktiskt ingenting.

Det är svart när jag tänker tillbaka, kan inte ens minnas vad Henke sa eller vad Bm sa. Det enda jag minns är att de fråga om jag ville ha en ryggbedövning och det tackade jag JA till.. Visste inte annars hur jag skulle kunna hålla fokus. Och det var inte konstigt, Henke berättade att jag hade en värk på 10 min, fattar ni 10 minuter som låg på topp i 10 min. Inte konstigt att jag inte minns något. Jag fick ju inte vila en sek.

Ryggbedövningen kom in, vilket jag inte märkte men Henke berättade det för mig. Lustgasen började också fungera då. Klockan var nu ca 15.15 och helt plötsligt så känner jag hur det börjar trycker. Minns att jag tänkte "vad faan, ska jag skita på mig nu?! mitt i det här?! hur faan ska jag kunna gå på toaletten?!" ... jag kunde inte hålla emot, så jag började trycka. Och såklart var det inte bajs som var på g utan bebis. Bm märkte då jag började att låta på ett speciellt sätt, och sa att det kankse är dags för dig att krysta.

Bm kände efter och japp, nu var jag öppen 10 cm. Så på 20 minuter så hade jag öppnat mig 5 cm, inte konstigt att jag hade en sådan lång värk och så ont!

Men nu var det bara att krysta. Lustgasen fick jag prova på, tyvärr tog jag den lite sent under alla krystvärkar men den hjälpte otroligt bra psykiskt. Ryggbedövningen var det ingen idé att sätta in. Låg i fel säng gjorde jag också, så mitt i krysvärkarna (japp, det hann komma en ny) så skulle jag lyftas över till förlossningssängen.

Krysta för fulla muggar var det jag gjorde, Bm hjälpte mig otroligt bra och jag kunde krysta ca 4-5 gånger på varje värk. Henke såg till att jag fick lustgas när ja behövde, 50/50 körde jag på. Tänkte inte ens att jag kunde ha ökat. Bm var hela tiden så otroligt bra och hjälpte mig så mycket. Trycket som var nedåt mot ryggen går ej att beskriva, det var helt sjukt. Det gjorde ont, men det var häftigt hur man kände att kroppen gjorde det mesta åt en, ta i och krysta med och komma ett steg närmare bebis. Underbart. Jag tog hjälp av sängen, tryckte mig framåt för att få bästa hjälp.

Minns att jag hela tiden tänkte "ett steg närmare" "ska hon inte säga snart att hon ser huvudet" ... haha vilket önsketänkande. Men jag minns att Bm sa att den lilla hade hår, vilket gjorde mig helt varm inombords. Bm frågade också om jag ville känna på huvudet, men det hade jag inte tid med. Nya krafter fick jag ändå bara av att veta att det gick att känna.
Trycket mot ryggen blev starkare och det började bränna riktigt där nere.. jävligt ont alltså.



Till den bästa stunden i vårat liv..

Klockan 15.44 - det var som i slowmotion, fast det gick på 1 sek max. Jag kände hur Bm tog tag i bebis kropp och hjälpte den ut. uvudet, axlarna och kroppen. Jag kände hur de vreds sakta runt och ut ur mig. Det gjorde ont, otroligt ont men det var fanatsiskt. Bebis gnydde till och Bm la upp våran älskade och efterlängtade dotter på mitt bröst. Jag kände mig så lättad, så lycklig och så kär. Våran älskade lilla dotter fanns nu hos oss. Hon var nästan inte kladdig, endast några bloddroppar på huvudet. Hon var så mjuk och luktade så gott. Jag minns hur jag och Henke bara tittade på varandra, chockade och så lyckliga. Jag minns hur vi sa att hon var perfekt och hur mycket vi älskade henne ♥. Pappa Henke klippte navelsträngen såklart och sedan fick jag tillbaka henne på bröstet.

Sedan får vi inte glömma att moderkakan ska ut, och det sa bara vipps, en minikrystning så var den ute. Otroligt skönt minns jag att jag kände, då jag hade oroat mig för det. Sedan skulle jag sys, inte mycket men några stygn på ena blygläppen som hade spruckit. Våran dotter fick då för första gången vara med sin pappa, lyckan att se dem tillsammans är obeskrivlig. Vi fick in fika, och för första gången mysa som en familj ♥.