Namn
11:28:00 Namn » Kommentarer(8) «
Jag har alltid tyckt att det har varit så roligt med namn, alltid. Och när vi blev gravida så var det en stor del såklart. Egentligen är väl inte namnet viktigast men gud vad jag funderade, letade och letade lite till. Tror jag gick igenom alla namnsidor på internet säkert 10ggr/sida. Jag satt på familjeliv och sökte efter fina namn.. ja besatt kan man väl också beskriva det. HAHA!
Och såklart så tänker jag nästan varje dag på just det här med namn, jag tycker det är så roligt för det är verkligen så olika. Vissa gillar äldre namn, vissa gillar nya, vissa klassiska mm
och själv gillar jag nog någon konstig blandning. Lo har varit mitt favoritnamn från dag 1 då vi fick veta att det var ett litet pyre i magen, men Henke var inte lika förtjust i början..
Vi visste ju att vi hade en liten tjej i magen så veckorna innan förlossningen stod vi mellan två namn Lo och Ebba. Två helt olika namn, men Ebba var ju Henkes favorit och Lo var min .. trodde jag :P (Henke hade haft Lo han med men vägrade avslöja sig).
Det var faktiskt Henke som efter förlossningen sa "Visst är det en liten Lo?" ♥
Men nu dit jag vill komma, hur funderade ni? Vad hade ni för namn och vilket namn blev det och av vilken anledning? :)
Jag kollade oxå på namn hur mycket som helst... varje dag typ... sökte å sökte.. Visste att vi väntade en liten pojke o pojknamn tyckte jag kändes väldigt svårt eftersom jag personligen tycker att det finns väldigt många fula :)
Min favorit sen många år tillbaka är Oliver. Men så har ju det namnet blivit så vanligt... så de kändes inte så roligt..
Min sambo gillade oxå Oliver.. Men en som han känner hans ena barn heter Oliver men är typ 5 år. Så det kändes ju lite klurigt....
Sen fastande jag för namnet Mio... men så fick jag reda på både tjejer o killar kan heta det så då vart det inte så aktuellt längre då min sambo promt skulle ha ett namn som bara killar kan heta på vår son..
Milo dök också upp och de gillade vi båda.. De viste vi var en unisex namn oxå men vi tyckte verkligen de lät som ett killnamn så de gick min sambo med på..
Då vår son föddes fick han vara namnlös första veckan för vi ville känna efter lite om vilket namn som skulle passa bäst Milo eller Oliver för de var dem namnen de stod emellan. Jag brydde mig inte längre om att Oliver var vanligt... för de viktigaste är väl att man känner för namnet o gillar det?! :)
Vi var inne på Milo ett tag den veckan... men jag kunde inte släppa namnet Oliver, Så det fick bli en liten Oliver! :)
Han ser verkligen ut som en Oliver o jag är så glad att vi beslöt oss för att han fick heta det :)
Lo 'är ett superfint namn o passar hur bra som helst på eran söta flicka! :)
Kramar!
Hej Linnea. Jag har läst din blogg nästan exakt i ett år. Hittade dej när jag själv fick reda på att vi skulle ha en liten bebis. Är ju så kul och följa andra och se likheter och olikheter. :) Du har en super fin och mysig blogg. Och Lo är fantastiskt söt ! ! Min lilla flicka kom den 12 augusti, och hon fick namnet Bedina. Ett väldigt ovanligt men svenskt namn. (Många tror det har ursprung från något annat land). Jag tycker det är fint, och det är ett gamalt släkt namn.
Vi visste inte vad det skulle bli för kön men om det blev en tjej tyckte jag Vendela var jättefint. Vilket min kille ratade totalt haha. Sen tänkte jag på namnet Tyra under hela graviditeten och blev jättebesviken när min sambo inte alls ville det.
När lillan kom så valde vi mellan Engla och Embla, eftersom det var de enda två namnen som vi kunde komma överens om. Sen växte Embla fram bara, hade adrig tänkt på det namnet innan men det blev det allafall :)
Jag gillar äldre namn och jag hade länge velat döpa mitt barn, om det blev en flicka, till Ingrid efter min gammelmormor som var en betydelsefull person framförallt för min pappa.
Jag gillar äldre namn och Daniel gillar konstiga, fantasifulla namn. Typ hittepånamn. Han ville i början att Wilbur skulle heta Jax och det jag INTE jag med på. Själv höll jag på Hugo i början av graviditeten men sen upptäckte jag att alla barn verkade heta Hugo så jag gav snabbt upp det namnet.
Vi dividerade fram och tillbaka hela graviditeten och kom aldrig riktigt fram till något. En dag diskuterade vi med en kompis vad albatrossen i Bernard och Bianca hette men vi kom aldrig fram till det. Sen några dagar senare smsade jag Daniel och skrev "WILBUR" och Daniel trodde att det var ett namnförslag och blev helförtjust. Själv var jag inte speciellt förtjust "Vi kan ju inte döpa honom efter en jävla fiskmås!" sa jag vid ett tillfälle men när namnet fått sjunka in så älskade jag det.
När Wilbur sen föddes så sa vi båda två att han såg ut som en liten Wilbur. Det är ett engelskt namn, vanligt bland gamla gubbar så vi fick båda två som vi ville. Jag fick mitt gubbnamn och han fick sitt annorlunda namn. Det är bara 16st förutom Wilbur som heter det i Sverige och den yngsta är 78 år. ;)
Hej!! Kul att läsa din mysiga blogg, är inne varje dag men känner mig som en usel läsare då jag aldrig kommenterar :-O
När vi väntade vårt första barn var vi helt säkra på att det var en Alfons, ut kom en kille och vi bara älskar det namnet så det var självklart från första stund vi såg han :-)
Med andra barnet var det värre, tjejnamn hade vi i överflöd OCH var dessutom överens. Men killnamn var svårare denna gång....sambon hade Albin och Felix som förslag med de gick fetbort
....Och här kommer fortsättningen :-) Vart var vi? Hmm jo andra barnet.....jag hade nog inget speciellt killnamn, men en dag kom jag på namnet Malcolm, sambon hajade till och älskade det direkt!! Nån dag senare berättade jag detta för min mor och hon bara " men Malin det förstår du väl att ni inte kan ge ert barn det namnet!!!" öhh nähej tänkte jag, vad?? Jo då tänkte hon som så att vi bor i Molkom och då kan ju inte ungen heta Malcolm.....!! Shit, det skulle ju inte gå tänkte jag då.... Men på kvällen den 27/6 satt jag och sambon och pratade lite om namn osv, då sa jag till han "men du, tänk om bebisen mot all förmodan föds hemma, då måste vi väl ändå få döpa han till Malcolm!?"
På morgonen den 28/6 föddes bebisen MALCOLM då han faktiskt tog sitt första andetag i hemmets trygga vrå ;-)
KramKram
Jag och Henke var ovänner över namnen hela graviditeten med Milton. Jag ville absolut ha Noel och Henke ville absolut ha Hardy (vi visste dock inte kön men båda trodde på pojke) När Milton väl kom så hittade vi två namn vi var överens om, Milton och Walter. Jag lutade mer åt Walter och Milton hette faktiskt det i några dagar innan vi tillslut bestämde oss för Milton då han var en liten Milton helt enkelt.
När vi väntade Li så diskuterade vi inte ens namn. Jag ville ha Meja men de rådissade Henke som själv inte hade några förslag. Vi väntade med att prata namn till att hon föddes (denna gång visste vi inte heller kön men båda trodde tjej) Och Henke föreslog Lee som jag rådissade men efter att fått "smaka" på namnet någon dag så gillade jag det. Hon var en liten Li, fast jag gick bara med på namnet om vi bytte från Lee till Li.
