2011-05-27 06:36:00 Lo i magen ♥
» Kommentarer(0) «

Bebisen:

I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är ca 35 cm.

Nu är barnet fullt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till innan det är dax för igångsättning. De flesta barn föds faktiskt på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara mellan 46-55 centimeter långt. Nu är det väldigt trångt därinne och det kan göra ont när bebisen rör på sig i magen.

Idag föder vi allt större barn. Om barnet föds nu kan det hända att det bara har lite fosterfett kvar i hudvecken. Fosterfett produceras under graviditetens tredje trimester och skyddar barnets hud från fostervatten. Vissa barn föds med mycket hår på huvudet, andra är nästan flintskalliga.

Mamman:

Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen. Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet.

Om du går in i vecka 41, fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra. Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB.

Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar. Så du är snart i mål! Men du känner dig säkert både trött, otymplig och lättirriterad. Försök att vila så mycket du bara kan, sov när du känner att du behöver, vare sig det är på natten eller på dagen. Huvudsaken är att du är så utvilad och avstressad du bara kan, det har du igen när förlossningen väl sätter igång. Håll ut!

Partner:
Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta, även om hon säger att hon vill dö. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!

Hur mår jag:

Jag är trött och uttråkad, jag har foglossning så in i bomben. Förvärkar och enorma sammandragningar. Ja jag är less nu, jag vill ha riktig smärta och en bebis. Jag är trött på att vara tjock, haha eller som Henke säger ”barbapappa”.

Jag vill kunna gå riktigt igen och sova som en normal människa.

Tyvärr känns en förlossning fortfarande långt borta :/

Men lite positiva tankar finns såklart också, jag vet ju att det är nära.. Max 22 dagar och om 12 dagar så blir det en hinnsvepning. Inför förlossningen känns allt än så länge bra, jag känner mig peppad och denna helg ska jag vila så det inte går att vila mer! Vi längtar, vi längtar efter att vi snart ska bli en riktig liten familj.. Jag, Henke och Bebis!