2011-01-21 09:22:06 Lo i magen ♥
» Kommentarer(0) «


Bebisen:
Efter vecka 22 är bebisen inte längre ett foster, utan en bebis. Bebisen är ca 27-28 cm lång och väger ca 500 gram. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket och kan väckas av mammans rörelser. Antagligen är bebisen som mest livligt när du vilar dig.

Svettkörtlar har utvecklats och huden är inte lika genomskinlig. Naglarna är fullt utvecklade och fortsätter att växa. Hjärnan växer mycket snabbt och speciellt den del som ligger mitt i hjärnan - germinal matrix. Dess uppgift är att tillverka hjärnceller fram till att barnet är fött och försvinner sedan. Barnets hjärna fortsätter dock att växa fram till fem års ålder.

Kittlar man fostret på huvudet genom magen så flyttar den på det.

Mamman:
Håret kan kännas tjockare och det beror på att du nu inte tappar speciellt mycket hår, vilket annars är det normala. När barnet är fött kommer du att tappa hår som vanligt igen.

Du kan känna att din livmoder övar sig inför förlossningen genom oregelbundna sammandragningar som kallas Braxton Hicks kontraktioner. I Sverige brukar vi kalla dem förvärkar, falska värkar eller avstannade värkar. De känns längst upp i livmodern. De är inte farliga vare sig för fostret eller för dig. Om sammandragningarna skulle bli smärtsamma och du har fler än fyra per timme bör du kontakta sjukvården eftersom det då kan röra sig om en för tidig förlossning.

Livmoderns mått är mellan 20 till 23 cm. Du kan försöka känna den ett par cm ovanför naveln. De flesta kvinnorna känner att detta är en härlig och bra period. Hår och hud strålar, detta beror på att kroppen är fylld med graviditetshormoner som skapar tillväxt. Tänk på din hållning så att du inte får ryggbesvär längre fram.

Vissa kvinnor har vid denna tid problem med svullna händer och fötter. Massage, fotbad och att ligga eller sitta med fötterna högt kan också hjälpa till en viss del ibland.

Hur mår jag:
Fruktansvärt bra, pigg och glad. Lilla Pyret gör sig påmind varje dag, specillt när vi ska sova! Mitt enda problem nu är att jag inte har några byxor, allt går bra att ta på sig tills att det ska knäppas! Min mage är för stor och det är obehagligt om det trycker! Så Mamabyxor måste införskaffas (vilket var svårare än jag trodde). 
Dessutom tycker jag tiden går sakta nu, känns som en evighet till Prinsessan kommer men jag hoppas det bara är en dålig period jag har! Vill ju såå mycket att hon ska vara klar och komma.. ♥ Vi längtar ju så, och inte blir det lättare då vi på kvällarna föreställer oss en liten underbar flicka liggandes mellan oss! ^^ hihi

Vårat lilla hjärta, vårat fina mirakel ♥