Bebisen:

I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är ca 35 cm.

Nu är barnet fullt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till innan det är dax för igångsättning. De flesta barn föds faktiskt på natten. Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara mellan 46-55 centimeter långt. Nu är det väldigt trångt därinne och det kan göra ont när bebisen rör på sig i magen.

Idag föder vi allt större barn. Om barnet föds nu kan det hända att det bara har lite fosterfett kvar i hudvecken. Fosterfett produceras under graviditetens tredje trimester och skyddar barnets hud från fostervatten. Vissa barn föds med mycket hår på huvudet, andra är nästan flintskalliga.

 

Mamman:

Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen. Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet.

Om du går in i vecka 41, fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra. Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB.

Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar. Så du är snart i mål! Men du känner dig säkert både trött, otymplig och lättirriterad. Försök att vila så mycket du bara kan, sov när du känner att du behöver, vare sig det är på natten eller på dagen. Huvudsaken är att du är så utvilad och avstressad du bara kan, det har du igen när förlossningen väl sätter igång. Håll ut!

Partner:
Under själva förlossningen är din viktigaste roll att vara där! Du ger henne vatten, torkar pannan. Du kan hålla henne, massera henne. Lyssna på vad hon och hennes kropp säger. Prata med henne och barnmorskan. Hjälp henne med kuddar eller att ändra ställning. Var lyhörd och se och bekräfta hennes smärta, även om hon säger att hon vill dö. Hon vill kanske inte att du ska röra henne. Peppa och uppmuntra. Pusha och stötta. Du klarar det!

 

Hur mår jag:

Ja.... jag är less. Jag har ont, haft ont i nu 10 veckor så tycker faktiskt jag borde få vara less. Jag bara väntar, men en förlossning känns ärligt lika långt borta som det gjorde i september då vi +. Jag orkar inte längre.Jag vill att Lykke ska komma nu så vi kan börja på riktigt. Så att Lo får träffa sin lillasyster och så att Lykke får träffa jordens goaste Lo ♥ Jag vill att vi ska bli den kompletta familjen på fyra, jag vill använda Donkeyn i syskonläge och jag vill ha megamys varje kväll med mina hjärtan. Jag vill sova bekvämt, sedan om det är lite så är det okej. Men just nu har jag ont oavsett hur ja ligger. 20 dagar max kvar, hur ska jag palla det. Haha.

 

Det värsta är verkligen att jag vet att vi kommer måsta tvinga ut den här damen också. Jag kommer missa Lo's 2 års dag och brorsans student för att våra flickor är såå tjuriga. Vet hur trist detta är att läsa men nu är jag nöjd.