2011-05-12 08:45:00 Lo i magen ♥
» Kommentarer(6) «

När vi berättade om vårat lilla mirakel:

Vi hade velat fram och tillbaka i ca två veckor Grymt nervösa och oroliga för vad alla skulle tycka. – ”För unga, ekonomin, boende mm”.. ja vi var helt enkelt rädda för att våra närmaste inte skulle bli glad för våran skull.

 

Vecka 12, hade fortfarande inte berättat för någon. Vi ville berätta lite tidigare samtidigt som vi ville vara lite mer på den säkra sidan. Anledningen till att vi ville berätta tidigare var ju såklart om något skulle hända, då behöver man stöd och sin familj.

 

Vi velade iaf fram och tillbaka när vi gick in i vecka 12, vi bestämde många gånger att ”ikväll berättar vi.. ” men många gånger slutade det med att någon av oss fegade ur.

Många gånger kändes det som att situationen inte var rätt och att det kändes konstigt att bara häva ur sig att ”vi ska ha barn”!

 

Tillslut sa vi bara att så fort situationen känns rätt så säger vi det.

 

Henke’s Mamma & Peter:

Var bjudna hem till Henke’s mamma och Peter på middag. Av någon konstig anledning så dukade vi extra fint och tog på oss lite finare kläder. Peter som i vanliga fall inte har kavaj i onödan tog på sig en och stämningen var väldigt tokig samtidigt som den var som vanligt. Katarina (h’s mamma) lagade grymt god mat och innan det var dags för varmrätt skulle vi mysa i deras bar med snacks och goda drinkar. Jag som i princip ALDRIG dricker alkohol tackade som vanligt nej till först en cider och sedan till en drink (alltså inget konstigt alls!!!)  varav Katarina ställer frågan ”är du gravid!?” – Jag hamnade nog lite i chock av frågan, då den var helt oväntad  så mitt svar blev – Nej..

 

Haha, sedan höll jag på att dö, jag kollade på Henke sedan på Katarina och sedan sa jag igen, - jaa det är jag.

 

Allt blev jättekonstigt och Katarina som inte alls förväntade sig det svaret blev nog rätt paff. Peter skrattade mest och trodde inte ett ögonblick på oss. Henke försökte att berätta att ”Jo, det är faktiskt sant.. ”Mamma du ska bli farmor”.. jag satt fortfarande i chock, var knallröd i ansiktet och visste inte vad jag skulle säga. Haha, de trodde oss inte. Peter började hälla upp shots och Henke gick tillslut fram till Katarina och kramade henne och sa återigen att ”det är sant, Linnéa & Jag väntar barn”..

 

Efter det förstod de båda att vi inte lurades, många kramar och tårar blev det. Vi skålade med champange och Såklart blev de jätteglada och lyckliga för våran skull.

Resten av den helt oplanerade fantastiska kvällen bestod av god mat, god efterrätt och en massa bebisprat!

 

Henke’s Pappa & Christina

Tror vi åkte hem till H’s pappa två dagar efter att vi hade berättat för K&P. Nu var vi inte lika fega och ville väldigt gärna berätta för de andra i våra familjer.

En mysig fika och ganska rak på sak berättade vi att Roland (H’s pappa) skulle bli farfar! Lite tårar kom även där och de var såklart också väldigt glada och lyckliga. Tydligen så hade Roland pratat mycket om att han gärna ville bli farfar snart J

 

 

Henke’s Syster Madde

Madde bor ju tyvärr inte här i Sundsvall så vi hade inte så jättemånga alternativ hur vi skulle berätta för henne, vi kunde välja på att ringa och säga det eller berätta det under Julen. Julen hade kanske varit lite mysigare men det skulle ju bli svårt att hålla det hemligt så länge så vi valde att ringa och berätta om vårat lilla mirakel. Madde vart hur lycklig som helst och tårar kom även där J

 

 

Min Mamma & Pappa

Farsdag, vi åkte dit och hade bestämt innan att nu måste vi säga det. Herregud, vi kan ju inte hålla det hemligt i en evighet! + att man aldrig vet när det börjar synas.

Min pappa som i de flesta fall alltid pratar eller gör ifrån sig ljud av olika slag höll igång. Först berättade de om helgen de hade haft i fjällen, sedan om Lovas alla tokigheter och sedan tog gitarren över. Haha tillslut fick jag säga till honom eftersom det var omöjligt att få en syl i vädret, ”Pappa, lägg ifrån dig gitarren en stund”.. såklart tittade han på mig som att vore konstig men det brydde jag mig inte om.

Sedan kom de, orden som kan skrämma slag på de flesta ”Vi måste berätta något” … haha Mamma’s ögon blev som två stora jordklot och man verkligen såg skräcken i dem, och sedan fortsatte jag ”Jag och Henke ska ha barn”.. återigen kom det tårar och även mamma och pappa vart såklart jätteglada! (Fattar inte att vi var så nervösa för att berätta för familjen)!

 

Mina syskon:

Lova och Fredrik satt med när mamma och pappa fick veta, men såklart fick vi säga att i Linnéa’s mage (min) låg det en liten liten bebis. Fredrik frågade hur den hade kommit dit vilket vi inte svarade på och Lova frågade om vi skulle köpa en bebis..vi svarade då ”nästan” haha..

Gustav (&Hilda) ropade vi ner och berättade enkelt att han skulle bli morbror, och där tog det några sekunder innan han förstod vad vi menade! Mamma berättade för Andreas eftersom han inte var hemma, så samma kväll fick vi ett glatt samtal av min äldsta (yngre) bror!

 

Mina närmsta vänner:

Lina blev den första av mina kompisar som fick veta, hon kom förbi en kväll och vi satt och myste i soffan och efter en liten stund så sa jag även där att jag skulle berätta något.. inte helt paff men en otroligt glad Lina grät en skvätt och pratade bebis med mig resten av kvällen!

 

Emma som hade massor i skolan fick jag lura mig hem till eftersom jag så himla gärna ville att hon skulle veta! Haha, jag behövde i princip bara säga att jag ville berätta en sak och sedan nästan ropade hon ”du är gravid!!” och så sant hon hade. Tårar återigen, haha mycket glädjetårar på en och samma vecka!

 

Malin och Amanda fick också veta, tjejmyskväll och bebisprat hela natten :D En av de bästa kvällarna någonsin!

 

Kan bara säga att jag är världens lyckligaste, jag har en bebis i magen, en underbar sambo, en helt fantastisk familj och världens bästa vänner. Ni är guld i mina ögon, allihopa! Erat stöd och eran kärlek är allt vi (jag) behöver och jag älskar er alla!

Våran oro var förmodligen den fånigaste ever, men istället vart all lycka dubbelt som stor!

 

Ja där har ni lite kort om hur det gick till när våra närmaste fick veta om Lillan, och snart så kommer de få ett nytt samtal att hon äntligen är här ♥